Horoskop-junkie
Fast egentligen är jag ju en rationell person som inte alls tror på astrologi-fjanterier. Jag fattar ju att ALLA fiskar inte kan ha samma upplevelse av en dag.
Dessutom är jag otroligt glömsk. Minne som en guldfisk. Så fort jag har läst horoskopen glömmer jag bort vad som stod.
Ändå läser jag dem VARJE DAG.
Färre folk
Jag förstår att vissa har svårt tro att det här är sant. Därför ska jag lägga fram några empiriska bevis:
1. I våras, när jag började pendla, behövde man aldrig boka plats på X2000. Under och efter sommaren däremot, var det MYCKET mer folk som åkte. Man var tvungen att boka biljett långt i förväg och kunde aldrig freestyla och bara hoppa på ett tåg, för att alla platser jämt var upptagna. Efter jul, så blev det helt tomt igen! Det finns alltid lediga platser!
2. På yogan var det för ett år sen sällan fullt. Efter sommaren var däremot alla 12 platser nästan alltid upptagna. Sen, efter årsskiftet, är det tomt igen.
Nu väntar jag bara på att hitta ett tredje exempel för att säkerställa teorin. För det vet ju alla som har lyssnat på spanarna att om man hittar tre saker som bekräftar en teori, så stämmer den.
Slutyogat
Det var ett svårt val, men rätt logiskt med tanke på att jag vill kunna träna i Norrpan på lunchen och i Stockholm på kvällar och helger. Sats ligger runt hörnet från jobbet. Bekvämast går först. Tid före pengar.
Men snyft snyft, det innebär att jag inte har råd att köpa dyra yogakort också! Därför får det bli fulyoga hädanefter. Nu ska jag kanske inte döma ut satsyogan innan jag ens har prövat den, men jag har ju varit så kär i min yoga!
Och smidigare har jag blivit, väldigt mycket smidigare! Händerna går ihop på ryggen och benen är raka! Men ännu har jag en bit kvar tills jag klarar att sträcka alla lemmar uppåt, utåt, framåt och bakåt. :-(
Underbara!
Puss på er!
Dystra drömmar
Jag drömde något hemskt i natt. Ibland drömmer jag drömmar som är så fyllda av känslor att de påverkar mig hela dagen efteråt. Sorgdrömmarna är värst. Oftast handlar det om att någon jag tycker om gör mig väldigt illa. Säger elaka saker till mig.
Jag har inte en aning om vad det är jag avhandlar i de här drömmarna, men de är alltid lika fruktansvärda. Och jag vaknar alltid med en stor sorg i kroppen som är fruktansvärt svår att skaka bort.
Annorlunda Emma och Per
Ok, jag inser att det på sin höjd är en mamma och en syster som fattar Annorlunda Emma och Per grejjen. Men min poäng är att jag är en HELT NY människa! Min fina mörka hårfärg är tillbaka! Jag tycker så mycket mer om mörkt hår än ljust.
Och lugg!
Ja må den leva!
Hipp hipp hurra!
Sweet baby jesus
- No, never again. You'll be Magic Man and I'll be il Diablo
- Il Diablo, what's that mean?
- It's like a spanish word for fighting chicken.
- Dear newborn 8 pound 6 ounce baby jesus.
Det finns inget som muntrar upp en sliten själ så mycket som Will Ferrell.
- I'm on fire! Save me baby jesus! Save me Tom Cruise!
Alternativt
Men i så fall, kan jag inte bara få gömma mig under en filt så länge? Dra täcket över huvudet? Stoppa huvudet i sanden?
Hm. Jag kanske kan byta till en strutskropp.
Å så var det dags igen!
En såndär dag
Idag har jag haft en såndär dag. Du vet, en sån dag när man vaknar på morgonen och bara känner att det är fel. När man tappar allt man tar i och glömmer hälften hemma. Förutom att det kändes skit redan innan.
Då är det en sådan otrolig befrielse att få komma hem till en dry martini.
Feta saker som försvinner
Jag ringde dem för att jag vill veta om jag verkligen MÅSTE ha progressiva glasögon. Om man vill freestyla lite med glasögon och linser så blir det jäkligt dyrt. Jag har gått hos ortoptisten på Danderyd sen jag var ett år eller nåt. Många gånger. Använt gaffeltavla istället för bokstavstavla innan jag kunde läsa, kollat märkliga figurer i böcker med synvillor och tittat åt höger och vänster efter lampor. Jag har sett min journal. Den är tjock.
Men de skulle leta i källaren.
weird
Vikten av vikt
Jag vägde mig härom dagen när jag var och tränade. Jag vägde 58-59 nånting. Jag har inte vägt under 60 kg sen jag var typ barn.
Nu är ju jag en vuxen, mogen, självsäker kvinna som inte bryr sig om vikt utan som går och tränar för att må bra och få muskler och för att hålla en ond rygg i schack. Jag brukar inte väga mig. Har ingen våg hemma eller så.
Men ändå... wohoo!
Baklängeskamp
I morse kom jag på att jämställdhetskampen går baklänges. I svenskan står det idag att kvinnor är mer klimatmedvetna än män. Det bygger på en undersökning som Naturvårdsverket har gjort och som visar att 87% av kvinnorna mot 67% av männen tycker att det är viktigt att göra nåt åt klimatförändringarna. Mansforskaren Lars Jalmert tycker att siffrorna var väntade. Det bygger på traditionella könsmönster som lever kvar, där män vill konkurrera, ta risker och prestera och kvinnor är omsorgstänkande och försiktiga. (Dessutom la han till att Mikael Söderlunds artikel på Brännpunkt, där han vill bygga 34 skyskrapor, är typiskt manligt, men det är en annan fundering.)
Annika Carlsson-Kanyarna, expert på energihushållning och chef för forskningsprogrammet Climatools utvecklade detta vidare genom att understryka hur viktigt det är att fler kvinnor får vara med och bestämma eftersom kvinnor tänker mer miljömässigt. "Det är ingen jämställdhetsfråga, utan snarare en klimatfråga att män tillåts dominera de områden där det släpps ut mest"
Här fick jag någon slags uppenbarelse. Om det är de traditionella socialt betingade könsmönstren som gör att kvinnor behövs på maktpositioner, biter inte jämställdhetskampen sig själv i svansen då genom att hävda att dessa mönster måste brytas för att kvinnorna ska få ta del av makten?
En snabb demokrati
Men Mikael Söderlund är inte oroad över den ökade arbetsbelastningen, eftersom de "har höga ambitioner att förkorta planprocessen".
Hur gör man för att förkorta en process som regleras i lag på demokratiska grunder? Utan fördjupning av översiktsplan måste detaljplanearbetet inledas med ett program. Programmet ska på samråd i minst fyra veckor och sedan genomgå politisk prövning. Även om man nu kan anta att det finns föp för många av de områden där skyskraporna ska byggas, så ska en detaljplan på samråd i minst fyra veckor och sen omarbetas och ställas ut i tre veckor, med annonsering en vecka i förväg. För att inte tala om att man ska pricka in nämndsammanträdanden och förmodligen i många fall även kommunfullmäktigesammanträdanden. Överklaganden i samband med kontroversiella projekt är snarare regel än undantag.
Så Micke, vad är det du ska förkorta? Det enda som är möjligt att förkorta är handläggarnas arbetstid, det vill säga själva arbetet med planerna; kartritandet, funderandet, utredningarna och texterna. Och om det inte finns tid för att GÖRA själva planerna, vad är det då ni ska skicka på samråd?
Och var är länsstyrelsen i den här debatten????
Mental övervikt
Min slutsats är att han kroppsligt har blivit smal, men mentalt fortfarande är tjock. Min mans slutsats är att han har blivit göteborgare - smal och putslustig.
(Och ja, jag sitter och tittar på let's dance).
Vilken tur!
Pisces Horoscope for January 11 2008 |
![]() |
Just nu behöver jag faktiskt detta horoskop. Särskilt det där med PLANER.
Januarisol
Fast i morse när jag gick från tåget till jobbet såg jag att det var lite ljust bortåt öster. En begynnande soluppgång.
Penicillinda
Det räcker nu, tycker jag.
Eklektisk
Svart
Samtidigt får det mig att gråta litegrand. Det innebär nämligen att jag har betalat över 35 000 spänn för mitt pendlande.
Dokusåpornas dokusåpa
Ve och fasa tänker Mark till en början, men efter ett tag slutar han tänka på kvinnornas ålder. Surprise surprise.

Såpan heter "Age of love" och pitchen slås nog bara av min all-time-favorite "Playin' it straight" där en tjej trodde sig vara med i ett vanligt datingprogram, men där det visade sig att hälften av killarna var gay. Valde hon en straight kille på slutet fick hon prinsen och alla pengarna. Valde hon en gay fick HAN alla pengarna (och möjligen även prinsen).
När jag googlade rätt på bilden ovan lyckades jag samtidigt få reda på hur hela såpan slutar. Här avslöjar jag det, så håll för ögonen om du inte vill veta: Mark gick på åldern till sist och valde en av 20-åringarna. Surprise surprise.
Tomt
Stackars den andra skulle inte jobba alls idag egentligen. Men pga sjukdom fick han rycka in. Men jag är glad för det, för det är en bra en! En av de bästa, faktiskt. Snart ska vi gå och äta lunch. Och i eftermiddag blir det kaffe hos kaffetanterna för första gången på tre veckor! Gott.
En annan sak som är tomt, förutom kontoret, är huvudet. Jag märker på en gång att jobbet hämmar mina bloggtankar. Hade så himla mycket i huvet när jag var ledig. Nu liksom bara... poff. Tomt. Eller upptaget med tråkigheter. Som lunch och kaffe.
Eller så beror det på att jag sov typ inte alls i natt och gick upp 5.20 och är rätt slut i huvet. Peut-être.
Minnesanteckning inför nyår 2008
På medborgarplatsens tunnelbanestation kräktes ungdomarna hela tiden. Under den korta tid det tog att åka två stationer höll jag ständigt utkik efter packade människor som möjligen skulle kunna kräkas på mig. Jag kryssade fram genom vagnen för att undvika potentiella kräkmänniskor. Ångest.
Fulla människor är inte min pryl. Nyår är inte min pryl. Kom i håg det.
Älskling, nästa år kan vi väl stanna hemma, dricka rom och kolla på en film?