sysslor

Jag sover inte. Jag önskar så mycket att jag kunde, men jag somnar inte. Varje gång jag håller på att sjunka ner i den ljuva dvalan är det som att något sparkar upp mig igen.

Jag brukar vara jättebra på att sova. Det är min bästa hobby. Jag sover gärna 9, 10 eller 11 timmar på nätterna. Och en stund på eftermiddagen om jag hinner. Samt på tåget. Men nu kan jag inte sova någonstans. Jag somnar inte ens i tv-soffan.

Det pajjar så otroligt mycket att inte sova. Allt runtomkring kretsar liksom kring vila. Tankarna följer inte med, kroppen funkar inte och munnen kan inte prata riktigt rent. Huvudet vill lägga sig ner och ögonen vill blunda. Men även om huvudet får ligga ner och ögonen får blunda så somnar inte kroppen. Då kommer det där som sparkar uppåt igen. Pang. Öppna ögonen. Vänd på dig. Upp.

Jag vill ju bara sova.

Jag har fått två nya kompisar: Svante tre år och Lisa bebis. De gillar mig jättemycket. Jag gillar dem också jättemycket.

Jag sov över hos dem i natt. Vi lekte massor igår och massor idag. Sen när jag skulle gå fick jag en jättekram av Svante. När jag hade gått en bit ropade han efter mig och kom springande för en kram till. Sen sa han "Hej då Linda. Kör försiktigt." Jag åker tåg, sa jag. "Kör försiktigt med tåget!"

Det ska jag göra.

Jag ser ut att kunna vara under 25. Fast jag är 33.

Igår fick jag visa leg på systemet. Fast jag är 33.

Det var roligt.

Varför går strumpor sönder på hälen så fort?
Varför är vädret så grått att man inte märker att det blir ljusare längre?
Varför måste tågpersonalen vara så otrevlig?
Varför ringer väckarklockan mycket tidigare?
Varför stannar folk inte hemma när de är sjuka utan envisas med att smitta ner alla i sin omgivning?
Varför blir inte konsulterna klara i tid?