Suger-man 3

En stor varning måste utfärdas för Spider-man 3. Jag såg den inte förrän idag. Den var så dålig att jag valde att gå och VIKA TVÄTT istället för att sitta kvar framför tv:n.


Och jag som ÄLSKAR serietidningsfilmer. Särskilt actionscenerna. Såååååååå besviken.

Tönt-film.


Låne-barn

Jag har haft ett lånebarn i helgen. En alldeles egen tre-och-ett-halvt-åring. Det där halva året är MYCKET viktigt. Åtminstone om man frågar tre-och-ett-halvt-åringen själv. Om man är tre-och-ett-halvt år, då är man ganska stor. Så stor att man vågar sova över hos sin moster alldeles själv! För mig var det en helg av helt nya upplevelser. Inte så mycket rörande barnet i fråga, eftersom jag träffar henne väldigt ofta (men ändå alldeles för sällan), utan snarare det som är runt omkring. Först gick vi på bio, Elias och kungaskeppet. Filmen var lite läskig, så först skulle sötis sitta i knät. Sen skulle hon klättra lite. Sen skulle hon bajsa. Sen skulle hon sjunga imse vimse spindel. Efter filmen ville hon hyra en film (!). "Tror du att den här filmen är något för en tre-och-ett-halvt-åring?". Till sist valde hon en film om prinsessor med vingar. Barbie.

Sovandet gick över all förväntan. Det är så härligt att få ett par tre-och-ett-halvtårings-armar lindade kring halsen mitt i natten! Idag lekte vi kurragömma. Jag hittade ett jättebra gömställe.

image201

Hur man undviker att ta sig i kragen

Hux flux så löser sig allt av sig själv. Man behöver inte ta sig i kragen. Man behöver inte fatta några beslut. I veckan fick jag veta att jag får förlängt till nästa årsskifte och att de ska titta på möjligheten till fast anställning :-) I fredags firade vi med bubbel och god mat.

Nu ska jag bara hitta 35 000 spänn till ett årskort på SJ.

Det finns inga enkla val.

Varför kan det inte alltid vara helt klart och tydligt hur man ska göra med ALLTING? Jag är en grubblig människa till naturen. Jag funderar mycket och söker ständigt efter den optimala lösningen, du vet den som ska lösa ALLA problem. För evigt.

Tidigare har grubblerierna rört sig mycket kring tågresorna, men de är jag numera fullständigt överens med. (Jag är inte överens med SJ däremot, det är STOR skillnad.) Nu rör de min framtida anställning.

Det som har rört till det lite är att jag har ett vik på ett år, där halva tiden har gått och nu har min chef sagt upp sig. Vid årsskiftet ersätts hon av en tf. Vem kan då säga nåt om min framtid på jobbet? Ska jag söka nya jobb? Ska jag kräva besked? Vill jag jobba nån annanstans? Hur slipper jag välja????

Ofta låter jag faktiskt slumpen avgöra. Jag suger helt enkelt på att fatta beslut. Just i det här fallet kanske jag ändå måste ta mig i kragen.

Nya ringen

Det här inlägget har jag tänkt göra jättejättejättelänge men eftersom jag inte har haft någon kameramobil förrän nu så har det fått vänta.

Shoppingcentret Ringen i Stockholm fick ny kostym i våras. Det kan nog ha behövts, det var ganska schabbigt både inuti och utanpå. Tittar man nära så blev det ganska snyggt, eller hur?

image199

Men de har ju helt missat sammanhanget!

image200

Grå granit och rosa detaljer ser ju helt GALET ut på hus från 70-talet! 

Frustration

Måste häva ur mig lite frustration över SJ. Igen.

I går var tåget hem 55 minuter försenat. Det var bara en motor som funkade och eftersom det regnade så mycket var det halt på spåren så det tog otrooooooooooooooligt lång tid för tåget att accelerera. SJ beklagade förseningen.

I morse var det SAMMA tåg som åkte från T-centralen 06.20. Då blev jag 45 minuter sen till jobbet eftersom motorn la av utanför Gnesta. 

Tydligen har inte SJ några extratåg att sätta in när ett X2000 går sönder. De har inte heller reservdelar liggandes på lager, utan måste beställa delar när nåt pajjar. Och istället för att se till att ha ett ordentligt underhåll av tågen skickar de personalen på charm-kurs så att de ska kunna ta emot allt skäll från arga resenärer med ett leende.

Man kan ju tycka att SJ, som glatt berättar om sina höga vinster, skulle kunna lägga lite mer pengar på underhåll av tågen.

Nu ska jag snart gå till tåget och åka hem. Än så länge är det 15 minuter försenat. Orsaken är enligt SJs trafikinfo för närvarande okänd.

Småstadsfasoner

Stockholm är väl inte direkt någon storstad i internationell mening. Ingen cosmopolitisk metropol direkt. Jag har ändå alltid tyckt att det finns vissa saker som är otroligt bra med att bo i en i alla fall lite större stad. En sådan sak är bioutbudet. Det har gått att se en film nästan var och när som helst.

Så är det inte längre.

En av de värsta effekterna av Astorias konkurs är att bioutbudet numera liknar utbudet i en småstad. Bioannonserna täcker fortfarande en helsida i svenskan, visst, men 3/4 av annonserna gäller förortsbiograferna och vem tusan vill åka till förorten för att gå på bio?

För mig är bio en spontangrej:  ska vi gå på bio? Ja, och så går man. Med endast en biograf på hela söder är det numera näst intill en omöjlighet.

Fast snart öppnar Victoria igen. Tyvärr kommer förmodligen utbudet på den enda småbiografen som gick med vinst att ha förändrats.

Buhu.


So lovley

Jag är ledig idag! Det är såååå skönt! Jag sov till sju och sen har jag tagit lååååååååång frukost. Snart ska jag iväg och träffa min syster och systersonen som säger "heeej" till alla hela tiden och som jag övar och övar med på att säga "Linda" istället. Eller i alla fall nåt som liknar Linda. Det räcker med ett i.

I kväll åker jag till Peking för att gå på Rosenfesten (för alla som inte genast fattar vad det innebär så är det en personalfest för de som jobbar i samma hus och som ordnas av personalen själva). Sen blir det övernattning på ett fantastiskt hotell bredvid en köttbutik. Det finns fantastiskt många köttbutiker i Norrköping. Och alla heter "köttbutik". Weird.

Härlig dag, i alla fall :-)

Inbrottssäkert

Jag och min syster har alltid haft svårt för att få upp förpackningar. Vi har hävdat att det är ett släktdrag. Vi använder saxar, knivar, tänger och andra verktyg för att öppna allt från potatis- och godispåsar till elartiklar. För det mesta slutar det ändå med att vi ger upp och räcker förpackningen till någon annan.

TÄNK SÅ FEL VI HAR HAFT.

1,5 miljoner svenskar behöver specialverktyg för att öppna vanliga förpackningar. Och nu går de till motoffensiv med projektet "Lättöppnade förpackningar" som drivs av... reumatikerförbundet.

Well. Det krävs inte så stora likheter för att känna samhörighet ibland.



RSS 2.0