sysslor

Närmast stranden var isen så klar att man såg bottnen. Vågig sand och alger, precis som en sommardag. Isen var väl runt en decimeter tjock, men jag var ändå jätterädd för att den skulle spricka. Med hjälp av stavarna tog jag mig försiktigt längre ut på banan. Prövade några skär. Det är ju ändå ett år sen sist. Efter ett tag gick det bättre, isen låg spegelblank och vi hade medvind ut. Det gick fortare och fortare och känslan av att flyga fram spred sig i kroppen. Efter 20 minuter hittade vi en brygga där vi satte oss för att fika. Kaffe och äppelkaka.

Ett par gick på isen när vi gick av. Han verkade van, hon var nybörjare. Han tog kort på henne och ropade "Om du plurrar gifter vi oss" när de tog sig ut. En pudel hoppade hela tiden runt benen på dem.

När vi hade fikat klart tog vi oss ut igen, beredda på lite motvind. Det gick sååååååå långsamt. Mina fötter började vinkla sig inåt och först blev jag sur, men sen insåg jag att mina ben nog var tröttare än jag hade trott. Tog stavarna till hjälp igen, men det gick ändå väldigt långsamt. Samma sträcka som tog 20 minuter ut tog 40 minuter tillbaka. Ändå, härligt!

Hade med mig kameran, men eftersom det är en apa-kamera kunde jag inte sätta på den när vi var på isen. Mamma tog några bilder med sin mobil, men jag vet inte om vi får hit dem. Visar en annan skridskobild istället, för inspiration.

Nu är jag trött, men lycklig.