Living la vida loca
Jag stod i kö, betalade inträde, fick en stämpel och drack flasköl. Gick hem ganska tidigt, var väl hemma vid halv ett. Men det var för att min man ville gå hem. Jag hade kunnat stanna.
Vissa kanske har svårt att tro att det här är sant. Därför passade jag på att ta lite bilder som bevis.
Hårdrockskoncerten.
Stämpeln.
Party
Jag är uppe hela nätterna. Har blivit värsta party-tjejen.
Bröllopsresan i bilder
Jet lag
Men nu vet jag att det värsta är att komma hem och ställa tillbaka sig! Jag som alltid somnar tio SVENSK TID och vaknar åtta på helgerna, nöjd och utvilad och redo för att ta mig an dagen. I går somnade jag kanske två. Sov till tio.
Så om det är någon av mina vänner som tycker att det har varit tråkigt att jag aldrig har orkat vara uppe och kalasa hela natten, nu har ni chansen.
Mörker och kyla
Av all sol och värme jag försökte ladda i min kropp finns för närvarande inget kvar (förutom de rosa kroppsdelarna som bränner en del än) och mörkret och kylan kryper in under min hud.
Tur då att de finns små barn som kryper upp i ens famn, pussar en med öppen mun, tycker att man är bäst och blir överlyckliga över en askungen-klänning i julklapp. Och att man blir överlycklig själv, över de vackra sakerna man får i julklapp. Som en Stig Lindberg berså-skål. Och inte en nyproducerad utan en gammal, begagnad. Snygg-snyggesnygg. Den kommer bli så bra i köket!
God jul.
ORUTINERAT!!!
Jag har vad man kan kalla en omtalig hudtyp. Jag ar blek, har fraknar och blir aldrig, aldrig brun. Mojligen lite beige om jag pressar. Jag ar fodd med den har hudtypen, har alltid haft den och VET, VET, VET att jag inte kan ligga ute i solen och mysa i timmar.
ANDA HAR JAG LYCKATS BRANNA MIG IDAG.
Sa otroligt orutinerat! Hur forbannat dum far man vara??? Nar ska jag lara mig att jag inte KAN ligga i solen. AVEN om jag har solskyddsfaktor 20.
Min mage som alltid ar sa vit, nu ar den sa himla himla rod. AJ AJ AJ!!!
solens marken pa min hud
Fast det ar nog nastan bara jag som ser markena. Och min man forstas. Men de kommer sakert vara borta tills jag kommer hem. Lika bra att jag tar kort, sa jag har bevis liksom.
Jag, pensionarer och barn
Baten vi akte idag var mera som en halvubat, man gick liksom helt under vattenytan och satt i en liten pryl som hangde under baten. De som akte var jag, min man (som var snall och foljde med for att jag skulle fa se fiskar) och sen var det pensionarer och barn. Ok, barnens foraldrar var ocksa med.
Otroligt mesigt.
En per uppgift
Inte konstigt att det blir dyrt.
snacks
Orsaken ar att min forbranning ar utav det markligare slaget. Jag kan forbranna energi oerhort snabbt och nar den ar borta ar aven jag forlorad. Darfor maste jag HELA TIDEN ha mat i narheten.
Nar man ar pa semester ar det valdigt svart att ha kontroll pa nar man kan ata. Det hela forbattras inte direkt av att jag har ett absurt kontrollbehov. Darfor har jag borjat samla pa mat nar jag reser. Pa sjalva resan far man ju ofta ratt mycket mat, men ar sallan hungrig. Knepet da ar att STOPPA ALL MAT MAN INTE VILL ATA I VASKAN. Den gar oftast att ata senare!!!
Och man vet ju aldrig vad som kan finns i narheten nar man MASTE ata.
Nu så!
Nu är alla ikoner tillbaka, så här blir det bilder. Så här ser spårvagnen med renar ut... tänk då att renarna liksom "springer", alltså ljusen blinkar så att det ser ut som att benen rör sig. Dessutom har spårvagnen en tomtemössa.
Sen är det de blå konerna som står utanför resecentrum. Fast de blev inte så blå på bilden. Tänk att de är dubbelt så blåa. Jättejätteblå, ill-ill-ill blå.
Alltså, huvudvärksblå.
borta!
ARUBA
Julefrid i Peking
Måste ta kort.
Välj ett namn
Då skulle jag INTE välja namnet "Nikita Joachim Fouganthine".
Förortsbio
Vad är det för fel på söder?
Gnäll
Gnäll gnäll.
Jag kommer gnälla hela dagen. Tills jag kan skratta åt mig själv.
Var är min näsa?
Däremot undrar jag nu var min näsa har tagit vägen. Och min överläpp och delar av gommen. Fick en läbbig nässpray av doktorn som bedövade hela faderullan. Sen körde han in en fiberoptisk kamera i näsan på mig och ända ner i halsen.
Läskigt. Fast rätt så coolt.
Läskig
Jag har aldrig varit så sjuk som jag har varit den här hösten. I två omgångar, med en månads mellanrum, har jag ätit penicillin. Där emellan blev jag jätteförkyld, en förkylning som höll i sig i två veckor. Jag hostar fortfarande. Host. host. Harkel.
Och nu. Märkligt. Har jag fått en läskig sak i halsen. I måndags kväll började det, först trodde jag att det var en läkerol som hade fastnat i halsen. Sen tänkte jag att läkerol borde ju smälta, så det måste vara nåt annat. Nu ska jag till läkare i eftermiddag och är rätt övertygad om att det är något JÄTTEJÄTTELÄSKIGT.
Uppdatering kommer. Om det inte är för äckligt.
Bokstaven get.
"Vet du hur man skriver get?" Frågade min 3,5 åriga systerdotter. "Hur då?" undrade jag. "Man skriver bara GET. Det är EN bokstav."
Tidigare under dagen hade de vuxna samlats kring ett parti alfapet.
