Önskelista
Planera om
Jag hade en så HÄRLIG helg framför mig. En helg som jag verkligen såg fram emot. Jag skulle ut med en kompis på fredagen, sen kolla på Statens fastighetsverks hemliga rum på lördagen, yoga på lördag em och sen upp tidigt och köra styrketräning på söndag morgon för att gå vidare på smarrig brunch med vänner på Nordic light hotel.
Visst låter det som en helt fantastisk helg? Med sol hela vägen!
Men jag planerade om. Efter fredagkvällens eskapader bestämde jag mig för att få en stor klump i halsen, inte kunna prata och stanna hemma och vara sjuk istället.
Kändes ju MYCKET bättre.
(Fast det mest tragiska är att jag ändå är rätt nöjd med att jag blev sjuk på helgen så att jag inte är sjuk när jag behöver gå till jobbet, för det hinns INTE med...)
Identitetskris
Jag är blond. Jag har alltid varit blond. Jag är född blond. Rödblond har det stått i varenda pass. Men helt plötsligt säger folk i min närhet åt mig att jag är mörkhårig.
Jag har blivit kallad mörkhårig flera gånger den senaste tiden. Visst, jag färgar håret jättemörkt på vintrarna, men min ljusa fräkniga hy borde väl ändå ge nån slags fingervisning? Dessutom brukar håret alltid bli ljust av solen.
Eller är det så att mitt hår inte har blivit ljust på somrarna den senaste tiden? Kan det vara så att jag faktiskt inte längre är blond... att jag är mera... råttfärgad?
Finistère
Så mycket tid som jag har på mig tycker jag mig aldrig ha haft, jag räknar tid till den dag boken ska gå till tryckning.
Två månader plus fyra dagar, det är sextiofem dagar.
65 dagar plus 65 nätter.
65 kvällar plus 65 morgnar.
1560 timmar.
93 600 minuter. Sträcker man ut varje minut till den längd en minut har när man väntar - en minut lång som ett år har väl alla varit med om - är det nästan 100 000 år innan boken behöver vara klar.
Den tolkningen av tid ska jag bära med mig.
Parkeringsproblem
Jag har använt bluetooth för att föra över bilden från min mobil till datorn. Tyvärr orkade jag inte vrida på bilden. Men alla kan väl vrida på huvudet?
Värmemätare
På Gullmarsvägen är bron över gamla Huddingevägen fäst med någon slags gummiremsa. Jag antar att det har att göra med att bron ska vara rörlig på nåt sätt.
Hela hösten och vintern är gummiremsan hård och stel. Men när solen börjar värma på försommaren blir den mjuk som en madrass. Foten sjunker ner i gummit och om man har klackar blir det märken.
Då är det varmt.
Multikulturellt
Multikulturellt så det förslår, en lördagskväll på Gullmarsplan.
The Gucci side of me
Grejjen är att jag har så mycket problem med mina ögon att jag måste ha ett särskilt recept och glasen är svindyra. De är både progressiva och har prismor vilket gör att priset för endast glasen hamnar på minst 4500 spänn. Det gör att jag känner att jag måste hitta ett par bågar som jag kan ha ett par tre-hundra år framåt i tiden.
Och nu har jag alltså förälskat mig i Gucci för 2700 spänn.
Å ena sidan, med tanke på hur synd det är om mina stackars ögon kan de vara värda 7200. Dessutom har jag sett att bågarna finns på nätet för 159 dollars. Det är stor skillnad. Å andra sidan, vem har Gucciprylar??? Paris Hilton. Och fåniga bruttor på stan.
Det är ju så himla o-jag.
