Baklängeskamp
I morse kom jag på att jämställdhetskampen går baklänges. I svenskan står det idag att kvinnor är mer klimatmedvetna än män. Det bygger på en undersökning som Naturvårdsverket har gjort och som visar att 87% av kvinnorna mot 67% av männen tycker att det är viktigt att göra nåt åt klimatförändringarna. Mansforskaren Lars Jalmert tycker att siffrorna var väntade. Det bygger på traditionella könsmönster som lever kvar, där män vill konkurrera, ta risker och prestera och kvinnor är omsorgstänkande och försiktiga. (Dessutom la han till att Mikael Söderlunds artikel på Brännpunkt, där han vill bygga 34 skyskrapor, är typiskt manligt, men det är en annan fundering.)
Annika Carlsson-Kanyarna, expert på energihushållning och chef för forskningsprogrammet Climatools utvecklade detta vidare genom att understryka hur viktigt det är att fler kvinnor får vara med och bestämma eftersom kvinnor tänker mer miljömässigt. "Det är ingen jämställdhetsfråga, utan snarare en klimatfråga att män tillåts dominera de områden där det släpps ut mest"
Här fick jag någon slags uppenbarelse. Om det är de traditionella socialt betingade könsmönstren som gör att kvinnor behövs på maktpositioner, biter inte jämställdhetskampen sig själv i svansen då genom att hävda att dessa mönster måste brytas för att kvinnorna ska få ta del av makten?
