sysslor

Ibland får man bara såna otroliga aha-upplevelser i livet, helt plötsligt känns saker och ting så självklart och naturligt.

Igår fick jag en sån, när jag tittade på Carina Bergs nya tv-program Berg flyttar in. Carina flyttade in hemma hos Lasse Berghagen och satt och drack vin med en jätteläskig docka som såg ut PRECIS som Lasse.

När jag såg programmet gick det upp för mig att jag och Carina Berg verkligen skulle kunna vara bra kompisar. Bästisar liksom. Vi skulle kunna skutta fram genom livet hand i hand och skoja och busa och skratta.

Undrar om hon finns på facebook.

Igår fick jag fräknar av solen.

Det är vår nu.

Jag sover inte. Jag önskar så mycket att jag kunde, men jag somnar inte. Varje gång jag håller på att sjunka ner i den ljuva dvalan är det som att något sparkar upp mig igen.

Jag brukar vara jättebra på att sova. Det är min bästa hobby. Jag sover gärna 9, 10 eller 11 timmar på nätterna. Och en stund på eftermiddagen om jag hinner. Samt på tåget. Men nu kan jag inte sova någonstans. Jag somnar inte ens i tv-soffan.

Det pajjar så otroligt mycket att inte sova. Allt runtomkring kretsar liksom kring vila. Tankarna följer inte med, kroppen funkar inte och munnen kan inte prata riktigt rent. Huvudet vill lägga sig ner och ögonen vill blunda. Men även om huvudet får ligga ner och ögonen får blunda så somnar inte kroppen. Då kommer det där som sparkar uppåt igen. Pang. Öppna ögonen. Vänd på dig. Upp.

Jag vill ju bara sova.

Jag har fått två nya kompisar: Svante tre år och Lisa bebis. De gillar mig jättemycket. Jag gillar dem också jättemycket.

Jag sov över hos dem i natt. Vi lekte massor igår och massor idag. Sen när jag skulle gå fick jag en jättekram av Svante. När jag hade gått en bit ropade han efter mig och kom springande för en kram till. Sen sa han "Hej då Linda. Kör försiktigt." Jag åker tåg, sa jag. "Kör försiktigt med tåget!"

Det ska jag göra.

Jag ser ut att kunna vara under 25. Fast jag är 33.

Igår fick jag visa leg på systemet. Fast jag är 33.

Det var roligt.

Varför går strumpor sönder på hälen så fort?
Varför är vädret så grått att man inte märker att det blir ljusare längre?
Varför måste tågpersonalen vara så otrevlig?
Varför ringer väckarklockan mycket tidigare?
Varför stannar folk inte hemma när de är sjuka utan envisas med att smitta ner alla i sin omgivning?
Varför blir inte konsulterna klara i tid?

Jaha.

Då var man 33.

Jag vaknade klockan sex i morse. Då hade jag sovit åtta timmar. Kände mig rätt pigg.

Gick upp och gick på toa. Gick och la mig igen.

Somnade om. Vaknade nio. Det kändes bättre.

Våren närmar sig.

Idag värmer solen. Även om träden fortfarande är nakna ligger det hopp i luften.

Den som är uppe med tuppen ser gryningen förflytta sig från dag till dag. Det ljus som för några veckor sedan inte infann sig förrän framme i Norrköping, syntes idag redan i Gnesta.

Det var första gången jag såg Gnesta sedan i höstas.

Min pappa gjorde mig uppmärksam på en sak förra veckan. I år blir vi snyltade på FLERA LEDIGA DAGAR. Inte nog med att det är skottår så att vi måste jobba en dag extra bara på grund av det. Dessutom infaller Kristi himmelfärd och första maj PÅ SAMMA DAG.

Det här är ju skandalöst. Alla borde protestera. Första maj är ju svår att flytta på, det fattar ju jag med. Men kristi himmelfärd? Är det så himla noga EXAKT vilken dag han for iväg?

"Vet du mamma, jag tror att Linda faktiskt är den bästa i hela världen. På riktigt, mamma."

GULLUNGE!

Ok, jag hade fel. Det finns inte färre människor nu än på hösten. I torsdags när jag åkte hem från jobbet var tåget fullständigt fullsmockat och i morse var det likadant. Men det var väldigt tomt på gymmet i går...

Nåja. Jag hittade aldrig mitt tredje belägg för att det finns mer folk på hösten och vintern än på våren. Jag har inte svårt att erkänna när jag har fel. Jag hade fel.

Om inte.... kan det vara så att det RÅKADE vara mycket folk på tåget i torsdags och idag för att alla RÅKADE vara på väg till Stockholm i torsdags och RÅKADE åka från Stockholm idag?

I så fall hoppas jag att de håller sig borta.

Stora tårar trillade ner för snart fyraåringens kinder.
- Men vännen, vad har hänt? Frågade jag.
- Jag gjorde feeeeeeeeeeeeeeeeeel! Snyftade hon fram.
- Det gör väl inget om man gör fel, vad är det som du har gjort?
- Jag tryckte på fel knapp!
Tårarna fortsatte att rinna.
- Jag tryckte uppåt!

Det är fint tycker jag att en fyraåring förstår att saker man gör får konsekvenser. Men vad är det värsta som kan hända när man trycker på uppåtknappen istället för neråtknappen på hissen?

Snooze-knappen är nog min favoritknapp i hela världen.

Jag är ledig idag. (Man borde alltid vara ledig på fredagar). Ställde klockan på halv åtta. Det är ju trots allt vardag och jag somnade före tio i går kväll (och dessutom går jag upp 5.20 i vanliga fall, så halv åtta är ju värsta sovmorgonen). Sen snoozade jag till kvart över åtta. Då vet jag att jag måste gå upp, för min klocka funkar bara att snooza med i 45 minuter, sen slutar den ringa.

Ibland tänker jag att det är synd för det är så skönt att ligga kvar i sängen att jag gärna skulle snooza lite till. Sen tänker jag att det är bra för annars skulle jag nog aldrig gå upp.

Jag läser horoskop VARJE DAG. När jag läser dem tänker jag alltid "ah, så det är så dagen kommer att bli!" Det bästa är att läsa vecko- eller månadshoroskop. Synd bara att de kommer så sällan.

Fast egentligen är jag ju en rationell person som inte alls tror på astrologi-fjanterier. Jag fattar ju att ALLA fiskar inte kan ha samma upplevelse av en dag.

Dessutom är jag otroligt glömsk. Minne som en guldfisk. Så fort jag har läst horoskopen glömmer jag bort vad som stod.

Ändå läser jag dem VARJE DAG.

Jag har upptäckt en märklig sak. Det finns färre människor under årets första halva än under årets andra. Var de tar vägen nånstans vet jag inte, men det märks ju en markant skillnad.

Jag förstår att vissa har svårt tro att det här är sant. Därför ska jag lägga fram några empiriska bevis:

1. I våras, när jag började pendla, behövde man aldrig boka plats på X2000. Under och efter sommaren däremot,  var det MYCKET mer folk som åkte. Man var tvungen att boka biljett långt i förväg och kunde aldrig freestyla och bara hoppa på ett tåg, för att alla platser jämt var upptagna. Efter jul, så blev det helt tomt igen! Det finns alltid lediga platser!
2. På yogan var det för ett år sen sällan fullt. Efter sommaren var däremot alla 12 platser nästan alltid upptagna. Sen, efter årsskiftet, är det tomt igen.

Nu väntar jag bara på att hitta ett tredje exempel för att säkerställa teorin. För det vet ju alla som har lyssnat på spanarna att om man hittar tre saker som bekräftar en teori, så stämmer den.

Igår var jag sista gången på yogan. Alltså den riktiga yogan. Jag har svikit alla mina principer och köpt träningskort på Sats.

Det var ett svårt val, men rätt logiskt med tanke på att jag vill kunna träna i Norrpan på lunchen och i Stockholm på kvällar och helger. Sats ligger runt hörnet från jobbet. Bekvämast går först. Tid före pengar.

Men snyft snyft, det innebär att jag inte har råd att köpa dyra yogakort också! Därför får det bli fulyoga hädanefter. Nu ska jag kanske inte döma ut satsyogan innan jag ens har prövat den, men jag har ju varit så kär i min yoga!

Och smidigare har jag blivit, väldigt mycket smidigare! Händerna går ihop på ryggen och benen är raka! Men ännu har jag en bit kvar tills jag klarar att sträcka alla lemmar uppåt, utåt, framåt och bakåt. :-(

Jag har så fantastiskt söta vänner. Helt underbara faktiskt.
Puss på er!

Jag vaknade fylld av sorg idag. Det känns som att hela kroppen är svart. Armarna och benen vill inte röra sig och hjärtat gör ont. Själen gör ont.

Jag drömde något hemskt i natt. Ibland drömmer jag drömmar som är så fyllda av känslor att de påverkar mig hela dagen efteråt. Sorgdrömmarna är värst. Oftast handlar det om att någon jag tycker om gör mig väldigt illa. Säger elaka saker till mig.

Jag har inte en aning om vad det är jag avhandlar i de här drömmarna, men de är alltid lika fruktansvärda. Och jag vaknar alltid med en stor sorg i kroppen som är fruktansvärt svår att skaka bort.